När fotografen kom sommaren 1915

– ett stycke svensk tidsanda i svart och vitt

Till Skeppshamn, längst ut i kustbandet, har just en kringresande fotograf från Jämtland anlänt. Sannolikt är han en sensation i den lite sömniga fiskelägesvardagen som befinner så långt från yttervärldens intensiva puls. Ute i Europa pågår ett världskrig men Sundsvallsborna lever i fred, om än ganska hungriga. De behöver strömming och den kommer från Tynderö och Skeppshamn.

En fotograf var fortfarande något av en världsman på den här tiden, åtminstone i Skeppshamn dit vare sig aktersnurran eller elektriciteten kommit. En kringresande fotograf var en exotisk representant för nya och spännande framtidsperspektiv då ögonblicket kunde fästas på pränt så exakt och så verklighetstroget att inte en enda detalj undgick ögat.

Kapellet i bakgrunden vakade över det lilla fiskeläget 1915. Längst till höger har sjöboden redan börjat anta det stuk som först 90 år senare rätades upp. Den lutar lite lätt framåt, stenkistan på framgaveln har långsamt och nästan omärkligt gett vika när sjön varsamt dragit sig tillbaka. Inlandsisen tusenåriga tryck lättar, centimeter för centimeter, och sjöboden vertikallinje följer med i tidens oundvikliga gång.

Sjöboden i mitten av bilden är borta idag men museistugan finns där, liksom förgrundens sjöbod. Och stenhällen, som Daniel Zätterqvist lutar sin högerfot mot, ligger kvar, obekymrad om tidens gång. Men idag har den en bra bit till vattenbrynet. Närmare 90 centimeter har normalvattennivån dragit sig tillbaka sedan bilden togs.

Kanske är människorna allra starkast. Poserande på bryggan sitter från vänster Daniel Zätterqvist, Erik Rodin, Lars-Alfred Westerlund och Petter Zätterqvist. Visst märks det att den kringresande fotografen lyckats med regin och fått dessa sturska och frihetsälskande bottenhavsfiskare att rada upp sig på beställning.

Det är inte underligt att Lars Alfred Westerlund tagit på sig hatten inför fotografen och att hans kollegor på bryggan bär skärmmössor av lite olika skepnader. Huvudbonad var naturlig på den här tiden, förmodligen ett måste i livets alla skeden på Skeppshamn liksom i huvudstaden Stockholm.

Att vara fiskare i Skeppshamn och inte röka pipa var nog att sticka ut hakan alltför mycket. På bilden bolmar samtliga fyra herrar. Snuggorna hänger ner över skäggen som tycks vara lika obligatoriska, kanske lite extra välansade inför fotografen.

Den här 90-åriga bilden har haft en stimulerande och glädjande betydelse för restaureringen av fd Rosths sjöbod, längst till höger. Sjöboden är sannolikt den äldsta av den kvarvarande bebyggelsen på Skeppshamn och med ledning av landhöjningen kan man anta att den inte är yngre än 200 år.