Kapellet och fiskebodar
Skeppshamns kapell byggdes 1768 men redan i mitten av 1500-talet (andra källor säger 1624) hade Åstöns första kapell uppförts vid Storhamn på andra sidan viken. Både kapellet och Storhamn övergavs under senare delen av 1700-talet då hamnen på grund av landhöjningen, blev för grund för att fortsätta fiskeverksamheten. Fiskarna redogjorde i en skrivelse till biskopen 1760 för det besvärliga läget i Storhamn och rekommenderade en flyttning till ”Skieppshamnen, hwarest de mästa Fiskare nu hawfa sitt tillhåld och wattnet för framtiden tyckes kunna wara tillräckeligt”. Biskopen beviljade ansökan och i augusti 1765 beslutade hamnlaget om det nya kapellet. Ett protokoll daterat den 11 juli 1768 berättar att ”Capellet nu är åpsat”. Första gudstjänsten hölls 25 juli 1769 men först 19 år senare, år 1788, var kapellet fullt färdigt med inredning och målning.
Skeppshamns kapell verkade under lång tid som samlingspunkt vid hamnting, hamnstämma och gudstjänst samt som vinterförvaring för fiskeredskapen.
Kapellet består av ett långhus och ett vapenhus framför den västra gaveln. Byggnaden är knuttimrad och beslagen med lockribbspanel. Inredningen är enkel, men stilfull, med vitmålade väggar och tak. Koret åtskiljs från skeppet av två bänkskärmar och två pyramider med genombrutet rankverk. Altartavlan föreställer Jesu dop och var en gåva från fem Gävlefiskare. Predikstol och krucifix köptes från Ljustorps kyrka 1770-1771. I dag är det välgjorda kopior av altartavla, krucifix och apostlabilder som pryder kapellet. Originalen blev stulna vid inbrott och endast krucifixet från 1400-talet har återfunnits.
Kapellet används numer flitigt för dop och vigslar under sommarhalvåret och på årets sista dag hålls av tradition nyårsbön i Skeppshamns kapell. Då fylls kapellet till sista plats för en stämningsfull andaktsstund medan decembermörkret ruvar utanför. Skeppshamns kapellag förvaltar idag byggnaden på samma sätt som kapellaget gjort i flera hundra år.
